Sunday, 31 August 2014

EN: Summer in Frösakull (Halmstad, Sweden)


For a long time I used not to care about the summer weather in my hometown of Halmstad. First we spent four years living in always warm Bangkok and after that we moved to Vilanova i la Geltrú (Barcelona), a little town on the Mediterranean coast which prides itself with 300 days of sunshine per year. But now we live in Zurich, where we certainly do not have a sun guarantee, so this summer - which in Sweden probably has been the best throughout my lifetime – I admit to nostalgically having hummed along in "Sommer in Schweden" - a song by the north German group Revolverheld.

Our children have really been able to enjoy the heat and are browner, but above all blonder, than in a long time. Summer holidays in Switzerland are short compared to Sweden as well as Catalonia and Spain, but this year although they only got four weeks in Frösakull, they have spent more time on the beach than ever before. Still in the middle of August - when I finally joined them there - the sea temperature was so high that I got out of the water when I had had enough, not because I was cold.

I am extremely happy and grateful for the fact that my sons, year after year, have had the opportunity to stay with their grandparents and thus experience the same safe and social environment – the summer camp of gymnastic club Halmstad Frigymnaster - where I spent all the summers of my childhood. It is an idyllic spot full of Astrid Lindgren style adventures. Possibly, children do not collect wild strawberries on a straw here, but they do dam up the little creek, build huts in the forest and play hide and seek until the sun sets.

This year they have also seen an unusually large part of the West Coast. My wife, who arrived in Sweden before me, took them to Frillesås, Hönö (apparently a bit of a tradition for her) and, above all, Marstrand, where they stayed overnight at the old fortress. For my part, I only had one week of vacation but still, as a full family, we managed to enjoy Frösakull and Halmstad, but also went down south to Båstad, Torekov and Helsingborg in Skåne (Scania) and up north to Kullavik (Kungsbacka, Halland).

Personally, yet another summer, I have had the chance to go running on the nice trail ("Boijeleden") between Frösakull and Tylösand - "right in the middle of my Halland" - with distorted pines and occasional low alders on one side, sand dunes with lyme grass on the other and, in between, an open landscape of heather, rose hip and birch saplings. And all the wonderful smells you find here, and only here, shifting in intensity depending on the weather.

Or "Wir liebten das Leben, den Sommer in Schweden, Nächte im Regen und alles war leicht und so klar, so wie es war", as Johannes Strate sings.


 











- - -
Deutsche Version (kommt bald...)
Svensk version

Monday, 18 August 2014

EN: The Clogging Group "Crock 14" at the Country Festival of Klewenalp


On one of the hottest days of July my wife and I went to Klewenalp to hike. Considering the temperatures it would have been more correct to stay in Zurich and go swimming in the lake, but we wanted to see the dance group Crock 14

Our hike was in reality quite short but that did not matter since this is hardly the most spectacular mountain area around here (as I have already written about Klewenalp in the winter). And still we duly received a hefty dose of alpine meadows with both characteristic cows and a rich flora.


After coming back to the lift station, we made a long stop at the annual festival Country Alpen Open-Air Klewenalp. This time, my relatives and their Crock 14 formed part of the program. The dance group comes from the Czech Republic but has specialized in American clogging, traditional as well as modern versions.

As always, I got absolutely carried away with the energy and joy of their show and felt very proud hearing the Swiss spectators cheering and clapping their hands. I have never chosen for country dance to be a part of my life, but thanks to a Czech cousin it has undeniably gained a certain position in my heart.

- - -
Here are a few more videos of Crock 14's show in Klewenalp: 1, 2, 3.






- - -
Deutsche Version
Svensk version

Sunday, 17 August 2014

SE: Sommar i Frösakull (Halmstad, Sverige)


Under en längre tid har jag struntat i sommarvädret i min hemstad Halmstad. Först bodde vi fyra år i varma Bangkok och därefter i Vilanova i la Geltrú (Barcelona), en liten kuststad vid Medelhavet som i genomsnitt har 300 soldagar per år. Men nu har vi alltså flyttat hit, till inte alls lika solsäkra Zürich, så den här sommaren - som i Sverige förmodligen har varit den bästa under hela min livstid - är det inte utan att jag romantiskt har gått och nynnat på ”Sommer in Schweden” - en låt av den nordtyska gruppen Revolverheld.

Våra barn har verkligen fått njuta av värmen och är brunare - och framför allt blondare - än på länge. Sommarloven i Schweiz är korta jämfört med såväl Sverige som Katalonien och Spanien, men trots att de i år bara fick fyra veckor i Frösakull har de varit mer på stranden än någonsin tidigare. Fortfarande i mitten av augusti – när jag äntligen kom upp till Halmstad – var havstemperaturen så hög, att jag gick upp ur vattnet när jag fått nog, inte för att jag började frysa.

Jag är enormt lycklig och tacksam över att mina söner, år efter år, har fått chansen att vara hos sina farförädlarar och därmed vistas i samma trygga och sociala miljö – i gymnastikföreningens Halmstad Frigymnaster stugby – där jag själv tillbringade min barndoms somrar. Här trär kanske inte barnen så många smultron på strån, men de dämmer upp bäckar, bygger kojor och leker kurragömma fram tills solen går ned, så nog blir benen fulla med spring alltid.

I år har de dessutom fått se en ovanligt stor del av Västkusten. Min fru, som anlände till Sverige före mig, tog med dem till Frillesås, Hönö (tydligen lite av en tradition för henne) och, framför allt, Marstrand, där de sov över på fästningen. För egen del hade jag bara en veckas semester, men trots det hann vi som familj tillsammans njuta av Frösakull och Halmstad, men också åka söderut till Båstad, Torekov och Helsingborg i Skåne samt norrut till Kullavik (Kungsbacka, Halland).

Själv har jag ännu en sommar fått springa på den fina vandringsleden ("Boijeleden") mellan Frösakull och Tylösand – ”mitt i mitt Halland” - med förvrängda tallar och ibland låga alar på ena sidan och sanddyner med strandråg på den andra och däremellan ett öppet landskap av ljung, nypon och björksly. Och alla de underbara dofter som finns här, bara just här, och som skiftar i intensitet beroende på vädret.

Eller: ”Wir liebten das Leben, den Sommer in Schweden, Nächte im Regen und alles war leicht und so klar, so wie es war”, som Johannes Strate sjunger.


 











- - -
English version 
Deutsche Version (kommt bald...)

Saturday, 16 August 2014

EN: Birthday Party at "Badi Mythenquai" at Enge (Zurich)


Taking responsibility for the eight boys swimming and playing in Lake Zurich was not a task I had been longing for, but in July I had to accept it. Our eldest son had was reaching his eleventh birthday and his desire was to celebrate this at Badi Mythenquai together with his friends.

We had an absolutely marvellous afternoon, not least thanks to the warm weather. It did not take long before all the boys had swum to the inflatable raft, so my wife and I kept an eye on them from the landing stage and took turns counting them in.

Our new eleven-year-old was absolutely happy with his party and his younger brother also enjoyed it. While playing with the older boys, our eight year old son got over his fear and, just like them, started to slide on the raft although this meant falling into the water.

The question is how do we beat this next year?


Wednesday, 13 August 2014

EN: Hiking with Children in Engelberg and "Globi’s" Treasure Hunt


Last spring, week after week, my wife and I waited for the perfect weekend - when we would take our children on a real hike, with the lure of sleeping overnight up in the Alps. But time and again the weather forecasts warned about rain, either on the Saturday or Sunday.

In the end we decided that one day of hiking had to suffice and went to Brunni (Engelberg, Obwalden), at an hour’s distance from Zurich. We chose to start in a simple way from Ristis and therefore took a trail where children can follow a treasure hunt with the Swiss cartoon character Globi.

Our ten-year-old immediately took on the task, while the eight-year-old initially dragged his feet in protest against our alpine adventure, but then got going and, in the end, actually ran to be first to reach the next treasure chest.

The reward when you arrive at the destination at Brunnihütte is a “tickle trail”. Here you are encouraged to walk around a little pond barefoot to - through the soles of your feet - experience different surfaces; gravel, stones, bark, water or mud.

Globi’s treasure hunt is, in all honesty, quite simple, but that does not matter as long as it motivates children to keep on walking. What more could you ask for as an adult as long as you are able to enjoy the wonderful view of the Alps just a bit longer?




- - -

SE: "Crock 14" på Countryfestivalen i Klewenalp


Under en av de varmaste dagarna i juli åkte min fru och jag till Klewenalp för att vandra. Med tanke på temperaturen hade det kanske varit mer passande att stanna i Zürich och bada i sjön, men så ville vi ju se dansgruppen Crock 14.

Vår vandring blev i slutändan ganska kort men det gjorde ingenting för detta är (liksom jag redan har skrivit om Klewenalp på vintern) knappast det mest spektakulära bergsområdet här i närheten. Och ändå fick vi, som sig bör, en rejäl dos av alpängar med såväl karaktäristiska kor som en rik flora.


Efter vandringen stannade vi på den årliga festivalen Country Alpen Open-Air Klewenalp. Den här gången var mina släktingar och deras Crock 14 med på programmet. Dansgruppen kommer från Tjeckien men har specialiserat sig på amerikansk clogging, både traditionell och modern.

Som alltid rycktes jag med av energin och glädjen i deras show och kände mig mäkta stolt när jag hörde den den schweiziska publikens jubel och applåder. Jag har aldrig valt att countrydans skulle bli en del av mitt liv, men tack vare en tjeckisk kusin har den onekligen vunnit sig en plats i mitt hjärta.

- - -
Här hittar ni ytterligare videos från Crock 14:s uppträdande i Klewenalp: 1, 2, 3.






- - -
English version
Deutsche Version

Tuesday, 12 August 2014

SE: Födelsedag på "Badi Mythenquai" i Enge (Zürich)


Att ta ansvar för åtta unga killar som badar och leker i Zürichsjön var inte någon uppgift jag hade längtat efter, men i juli blev det aktuellt. Vår äldste son skulle fylla elva och hans önskan var just att bjuda sina kompisar till sjöbadet Badi Mythenquai.

Vi fick en väldigt lyckad eftermiddag, inte minst tack var det varma vädret. Det tog inte lång tid innan alla killarna hade försvunnit ut till den uppblåsbara flotten, så min fru och jag höll uppsikt över dem från bryggan och turades om att räkna in dem.

Vår nyblivne elvaåring var otroligt nöjd med sin födelsedag och hans lillebror hade också kul. I leken hade ju åttaåringen kommit över sin rädsla och liksom de äldre killarna åkt rutschkana på flotten för att sedan landa i vattnet.

Frågan är hur vi överträffar detta nästa år?



SE: Vandring med barnen i Engelberg och Globis Skattjakt


Under våren väntade min fru och jag vecka efter vecka på den perfekta helgen – den då vi skulle få ut våra barn på en riktig vandring, med lockbetet att sova över uppe i Alperna. Men gång på gång varnade väderprognoserna för regn, antingen på lördagen eller söndagen.

Till slut bestämde vi oss för att den dagsvandring fick räcka och åkte till Brunni (Engelberg, Obwalden), en knapp timme från Zürich. Vi valde att börja enkelt från Ristis och tog därför en led där barnen får följa en skattjakt med den schweiziske seriefiguren Globi

Vår äldste son tog sig genast an uppgiften, medan lillebror inledningsvis släpade fötterna efter sig i protest mot alpäventyret, för att sedan komma igång och på slutet springa för att komma först till nästa skattkista. 

Belöningen när man kommer fram till målet i Brunnihütte är en "kittelstig" – man går barfota runt en liten damm och får genom fotsulorna uppleva olika underlag; grus, stenar, bark, vatten eller lera.

Globis skattjakt är i ärlighetens namn väldigt enkel, men vad gör väl det när det räcker för att motivera barn till att vandra vidare. Mer begär man ju inte som vuxen om man själv får njuta av Alputsikten en liten stund till!




- - -

EN: A Visit to Vilanova i la Geltrú and Berga (Barcelona)


After almost a complete year in Zurich, last June, did we for the first time make a four-day trip back to our former home town, Vilanova i la Geltrú just outside Barcelona. Before our journey, we all looked forward to tapas at the local restaurants Genito and El Giraldilllo, but at the same time our youngest son was a seriously concerned that he would not any longer be able to understand the languages.

As soon as we arrived he was relieved from those fears. Through friends, I had organised for our sons to be able to visit their old school classes for a few lessons. Later on the same day, the children also met their old friends outside of school. All of this was incredibly successful: the Catalan language worked smoothly and both our boys received a strong reminder of how many friends they still have here. 

Apart from this, our children enjoyed a long bath at the beaches of Vilanova and visited the company which I still operate here and on whose premises they have spent so many hours during their early years. .




For my own part, the Friday night was the highlight of this trip. Then, as usual, my old club Bordegassos de Vilanova rehearse building human towers (castells). During a few intense hours I was reminded of all acquaintances and the all Catalan culture, which I through our move have left behind, but where I still feel immensely at home. 

Over the weekend, finally, we left the coast and went up to Berga in the Pre-Pyrenees (Prepirineus). Here we yet again celebrated midsummer with the Swedish friends we still have in Barcelona. For the children this resulted in another reunion with old friends, but also a reminder that they also master Spanish - our common language in this group, where most families are mixed marriages. 

Unfortunately, our group becomes smaller and smaller since many of those who make it up – just like we have done - choose to leave the crisis in Spain. However, if things develop as I want, we will continue going back at least once a year. Sure, it is amazing that our sons, who were born abroad, see themselves as Swedes but already call Switzerland their home. That does not mean that they should not also be reminded of their background as “native Catalans”. ;)



- - -
Deutsche Version (kommt bald...)
Svensk version