Sunday, 2 October 2016

Learn to Understand Spoken Danish – an Introduction

Let me open up this article series with a revelation: after three years in Switzerland, it is much easier for me to understand Swiss German than Danish. Through my involvement in the Nordic Rowing Club of Zurich, every week I am reminded of this weakness.

Danish feels very difficult although I grew up in Halmstad, a Swedish town with a Danish history where we had access to Danish TV (this was long before the Internet ...).

It might well be that we southern Swedes have less problems than the average person from Stockholm, but is that really an excuse when we are actually embarrassingly weak in our neighbour language?

Therefore, in five articles I will try to make Danish more accessible to those students of Scandinavian languages who already speak Swedish or (possibly) Norwegian. Here is an introduction, thereafter I will take on the topics of reduction, the Danish thrust (stød), as well as the individual vowel and diftong- and consonant sounds.

 

The Difference is Anything but a Small Detail

Let me start by emphasising the obvious. Had a reasonably large part of the Danes pronounced their language as many Norwegians in Oslo speak Norwegian, we would have a completely different language situation in Scandinavia. A major advantage of Standard Eastern Norwegian (standardøstnorsk) - as well as Standard Swedish (rikssvenska) is that the modern pronunciation has largely been adapted to how words are written.

True, there are differences in our Scandinavian written languages but they are very systematic and you can therefore easily learn them. To find a starting point in a spoken language which coincides with the written version clearly facilitates the learning, not least for us adults. Relatively soon, you can then assume the challenges which dialects bring.

Here, however, Danish differs from other the other two Scandinavian languages. In all Danish dialects today’s pronunciation sharply contrasts with the written words. That is anything but a small detail.

 

On the Choice of Phonetic Transcription

That Danish pronunciation is not easy is in my eyes confirmed by the fact that the Danes have created their own onomatopoeic (phonetic) script. It's name is Dania and it is considered better at explaining unique Danish features, such as some /r/- and vowel sounds as well as the thrust (stød). Some people even claim that Dania is more readily comprehensible for those who do not specialise in langugae studies (linguistics).

My own experience is that Dania is not perceived as intuitive, at least not by Swedes. For this reason I choose to use the international phonetic alphabet, IPA, and supplement it with an own attempt to write phonetically, based on Standard Swedish pronunciation. How Danes say otherwise anderledes, I will consequently explain by annålets (IPA: [ˈɑnɔˌleːð̩s]), but do not add the Dania version [ˈαnɹ̩ˌleːḍs].

 

Would a Spelling Reform be a Solution?

There are forces in Denmark who wish to carry out a spelling reform to improve the consistency between the written language and modern Danish pronunciation. Most likely, this would make it easier for Danish children to begin to write. Studies show that these actually need more time to learn the words of their language.

From my perspective – i.e. that of a Swede who wants to learn to understand Danish - this would be disastrous. It would create a huge gap between, on the one hand, Swedish and Norwegian, and, on the other hand, Danish. Danish pronunciation is already a big enough challenge if we want to be able to communicate with each other in Scandinavian. If we lose the written language, only our common language history would remain.

 

An Improved Understanding is Enough!

Admittedly, I originally intended to learn to speak Danish. "You will rapidly make it, since you master so many languages," my friends encouraged me. However, after opening the first textbook I have quickly limited myself. Already the word Danmark reveals why: here are two short /a/ sounds, but pronounced differently. No wonder the country is called Denmark in English and Dänemark in German.

If you aim at speaking Danish flawlessly you must learn these sounds, in many cases word by word.

If you confine yourself to be better at understanding Danish the road to the goal will be considerably shorter. It is here where I want to be of support.

Next there will be an article about a Danish reduction. I hope that you will enjoy the reading.

- - -
I have never studied Danish at the university, so I warmly welcome all proposals to improve and correct this article.

- - -
Earlier related articles: Differences between Danish and Norwegian –Infografic on the Written Languages

- - -
Swedish version - all five articles: Introduktion, Reduktion, Stöd, Vokalljud och Diftonger samt Konsonantljud.

- - -
Sources: 

Tuesday, 27 September 2016

SWE: Lär dig förstå talad danska – konsonanterna

Äntligen lite konsonanter, också i danskan!


När vi svenskar (men också många norrmän) läser danska blir språket mer förståeligt, för plötsligt finns de där: alla konsonanter som faller bort eller blir till halvvokaler när danskarna talar (se artiklarna om reduktion respektive vokaler).

Även de konsonantljud som uttalas kan dock uppfattas som så annorlunda att de blir svårförstådda. Här nedan finner ni en genomgång av de systematiska skillnader som finns mellan svenskans och danskans konsonantljud följt av en genomgång av alla konsonanterna, i bokstavsordning. Artikeln avslutas med en rekommendation om att läsa danska.

De svåra konsonanterna /b/, /d/ och /g/ respektive /p/, /t/ och /k/


Danskan utmärker sig bland germanska språk genom att konsonanterna /b/, /d/ och /g/ har förlorat sin tonalitet. Stämbanden vibrerar inte när de uttalas och de låter därför väldigt likt /p/, /t/, respektive /k/. Den enda skillnaden ligger i aspirationen, alltså i hur mycket luft talaren pressar fram i det ögonblick ett visst ljud formas i munnen. Aspirationen i sin tur blir bara tydlig om en stavelse är betonad.

Obetonade /b/, /d/ och /g/ respektive /p/, /t/ och /k/


Som en följd av detta uttalas orden båda/bägge begge och skalbaggar bække (där /g/- respektive /k/-ljuden inte är betonade) på samma sätt, ungefär bägge [‘b̥ɛ:ɡ̊e]. Uttalet av dubbla /tt/ låter för svenskar snarast som dubbelt /d/: ordet satte stavas som på svenska men uttalas säddö [‘sæd̥ə]. Studsa hoppe och matta tæppe låter för oss som håbbö [‘hʌb̥ə] respektive täbbe [‘tˢæb̥ə].

Bokstaven /t/ uttalas också som /d/ när den föregås av andra konsonanter. Nästa næste uttalas alltså näsde [‘næsd̥e]. Jos/juice saft uttalas säfd [sæfd̥]. Enligt samma princip blir danskans /k/ till /g/ i ord som stäng luk, vilket uttalas lugg [luɡ̊].

Bokstaven /d/ blir i slutljud till ett läspljud likt engelskans /th/ i artikeln the. Ordet mjuk blød uttalas blöth [b̥løːð̞ˠ̠]. Mat mad uttalas mäth [mæːð̞ˠ̠]. Språket sproget uttalas sproued [‘sb̥ʁʌʊ̯əð̞ˠ̠].

I ord som bästa bedste, sista sidste, sill sild och eld ild uttalas bokstaven /d/ inte alls.

Ännu större blir skillnaden mot svenskan när /b/ och /g/ står som slutljud eller i obetonad stavelse efter en lång vokal. Då blir de väldit mjuka eller till och med vokalljud. Tvål sæbe uttalas ofta säw [‘sæ:wə]. Lök løg låter för oss som låjj men /j/-ljudet är närmast en kort variant av vokalen /i/ [’lʌ:ɪ̯]. Detta sker även i så enkla ord som dag, vilket skrivs som på svenska men uttalas däö [‘d̥æ:ə].

I ändelsen –/ig/, som i underlig (vilket skrivs som på svenska) uttalas /g/ inte alls. Det faller också bort i ord som frågade spurgte, vilket närmast uttalas spoådö [‘sb̥uɔd̥ə].

För svenskar bör också tilläggas att /g/ inte uttalas som /j/ framför ljusa vokaler; jämför vårt gömma undan/spara med danskans gemme [‘ɡ̊ɛmə]. Undantag här utgör de fall när bokstaven /g/ föregås av ett /l/, då uttalas /g/ som /j/ även på danska. Vågor/böljor bølger uttalas böljå [‘b̥øljɔ]. Lägg också märke till uttalet av /g/ i ord som språket sproget enligt ovanstående kommentar om /d/ i slutljud.

 

Betonade /p/, /t/ och /k/


I betonad ställning är danskans /p/,  /t/ och /k/ mycket mer aspirerade än svenskans. Mer luft passerar alltså mellan läpparna när de uttalas. I /t/-ljudets fall går uttalet ofta mot /ts/.  Därmed finns det alltså likheter mellan danskt uttal av tid [tˢiːð̞ˠ̠].och tyskans Zeit.

Bokstäverna /v/ och /f/


Mellan två vokaler uttalas bokstaven /v/ som en vokal [w], vilket leder till en diftong (eller t.o.m. triftong). Trädgård have uttalas närmast häw [’hæ:wə]. Detsamma händer med bokstaven /f/ när den står framför en konsonant. Avkomma afkom uttalas aukom [’ɒʊ̯ɡ̊ʌm].

I ordet av af uttalas bokstaven /f/ inte alls.

De danskan konsonanterna – i bokstavsordning

 

Bokstaven /b/

Bokstaven /b/ uttalas annorlunda än på svenska. Se ovan.

 

Bokstaven /c/

Bokstaven /c/ uttalas i princip som på svenska, alltså som /s/ framför mjuk vokal, som i cykel, och som /k/ framför hård vokal, som i camping.

 

Bokstaven /d/

Bokstaven /d/ uttalas väldigt annorlunda än på svenska. Se ovan.

 

Bokstaven /f/

Bokstaven /f/ uttalas oftast som på svenskan, men det finns ett antal undantag enligt ovan.

Bokstaven /g/

Bokstaven /g/ uttalas väldigt annorlunda än på svenska. Se ovan.

Bokstaven /h/

Bokstaven /h/ uttalas i princip som på svenska, till och med i ord som rådjur hjort och hjälp hjælp (dvs. här uttalas /h/ inte alls). Det uttalas dock inte i frågeorden vem hved och vad hvad, vilket gör att uttalat av dessa påminner om svenskans även om orden skrivs annorlunda.

Bokstaven /j/

Bokstaven /j/ uttalas ibland snarast som ett kort /i/, men detta orsakar inga problem för svenskar. Väg vej uppfattar vi som väjj, även om fonetikerna skriver [væɪ̯].

Bokstaven /k/

Bokstaven /k/ uttalas ofta annorlunda än på svenska. Se ovan.

 

Bokstaven /l/

Bokstaven /l/ uttalas som på svenska.

Bokstaven /m/

Bokstaven /m/ uttalas som på svenska.

Bokstaven /n/

Bokstaven /n/ uttalas nästan alltid som på svenska. Undantag utgör franska lånord som departement, vilket skrivs som på svenska men uttalas med ett /ng/-ljud [ŋ] på slutet.

Bokstaven /p/

Bokstaven /p/ uttalas ofta annorlunda än på svenska. Se ovan.

Bokstaven /r/
Bokstaven /r/ uttalas på danska - liksom på skånska - vid tungroten [ʁ]. I många fall uttalas den dock inte alls utan skapar en diftong (se artikeln om vokaler).

Bokstaven /s/
Bokstaven s uttalas nästan alltid som på svenska.

Bokstaven /t/
Bokstaven /t/ uttalas väldigt annorlunda än på svenska. Se ovan.

Bokstaven /v/

Först i ord uttalas bokstaven /v/ som på svenska. Mellan två vokaler blir den dock närmast en vokal, vilket ger en diftong enligt ovan.

Läs danska för att ”höra” det som inte uttalas


Liksom i kapitlet om reduktion tror jag att det bästa sättet att närma sig danskans uttal av konsonanter är att läsa mer på danska. Vet vi att frågade heter spurgte – alltså något helt annat än på svenska - blir det betydligt lättare att förstå vad danskar menar när de säger spoådö [‘sb̥uɔd̥ə].

- - -

Mina artiklar om det danska språket:


Det här var den sista av mina artiklar om danska för den här gången, men det blir nog flera längre fram. De tidigare artiklarna finner ni här:

Skillnader mellan danska och norska i skrift – en infografik
Lär dig förstå talad danska - introduktion (del 1)
Lär dig förstå talad danska - trots reduktion (del 2)
Lär dig förstå talad danksa - stöt/stød (del 3)
Lär dig förstå talad danksa – vokaler (del 4)

- - -

Källor:

 

•    Snacka skandinaviska; Lindgren, Birgitta / Havaas, Anitha; Prodicta, 2012; sid. 25-26
•    Danska – Grundbog i dansk for studerende ved svenske universiteter; Købmand Petersen, Bjarne; BOD Books on Demand, 2012; sid. 129-137, 232-235.
•    Wikipedia på engelska: Danish phonology
•    Fonetik og fonologi af Ruben Schachtenhaufen, ph.d.
•    Fonetik.dk – dansk udtale – vokaler

Wednesday, 21 September 2016

SWE: Lär dig förstå talad danska – vokaler och diftonger

Varför säger danskarna 'fresk' fastän de skriver frisk?


Vi har redan gått igenom hur vissa konsonanter – inte minst /r/ - genom reduktion försvinner från våra dagars talade danska. Detta leder dock inte till att danskarna inte förstår varandra, delvis eftersom de istället använder sig av vokalljuden för att skilja ett ord från ett annat. Denna s.k. vokalisering avlägnsnar starkt språket från svenska och norska och gör danskan unikt. Inget annat germansk språk har lika många vokalljud: minst 20 monoftonger och minst 11 diftonger. Räknar vi därtill in den betydelseskiljande effekt som stöten kan ge på danskans vokaler når vi hela 30 monoftonger!*

Detta innebär inte att danska skrivs med fler bokstäver än svenska och norskan. Vokalljuden stavas på ett sätt som vi känner igen – den exakta "färgen" på vokalen blir däremot beroende på vilka ljud som kommer före och efter samt om vokalen är kort eller lång. Förändringarna är i vissa hand mycket små, men om man vill lära sig att tala perfekt danska måste man lägga dem på minnet. De som nöjer sig med att bli bättre på att förstå språket kan dra nytta av de regelmässiga förändringar som beskrivs här nedan, följda av en genomgång vokal för vokal plus slutligen några tröstande ord.

Regelbundna ändringar av vokalljuden

 

Vokalöppning vid korta vokaler

Om vi med utgångspunkt i svenska eller norska - men också i danskt skriftspråk - förväntar oss att danskar ska uttala en vokal på ett visst sätt, blir vi ofta förvånade. En stor andledning till detta är danskans vokalöppning (också kallad vokalsänkning). Tungan sänks så att vokalen uttalas med en större öppning i munhålan. Detta fenomen inträffar väldigt ofta (dock inte alltid) när vokalerna är korta.

De främre icke-rundade vokalerna /i/, /e/, /æ/ och /a/ ger enligt IPA ljuden [i], [e], [ɛ], [æ], [a] eller [ɑ]. Vid kort vokal kan ljudet sänkas ett steg enligt samma ordning. Frisk stavas på danska som på svenska, men uttalas fresk [fresk]. Vill skrivs vil men uttalas vell [vel]. Säker skrivs sikker men uttalas seckå [’seɡ̊ɔ]. Själv skrivs selv men uttalas säll [sɛl].

De främre rundade vokalerna y, ø och o ger enligt IPA ljuden [y], [ø] och [ʌ]. Vid kort vokal kan ljudet sänkas ett steg enligt samma ordning. Yngst stavas som på svenska men uttalas öngst [øŋst]. Våld vold uttalas våll [vʌl]. Grön grøn uttalas grånn [gʁʌn].

De bakre rundade voklarne u, o och å ger enligt IPA ljuden [u], [o], [ɒ] eller [ɔ]. Vid kort vokal kan ljudet sänkas två steg enligt samma ordning. Dum stavas som på svenska men uttalas dåmm [dɒm].

En bra video om denna vokalöppning (vokalsänkning) på danskan hittar ni här: Dansk udtale

Vokalöppning av /e/ och /ø/ framför j-ljud (stavade med /j/ eller /g/)

Vokalöppning – ofta i mer än ett steg i vokalserierna ovan – sker i många fall framför j-ljudet, oavsett om detta stavas med /j/ eller med /g/. Segelbåt sejlbåd respektive teckna tegne uttalas sajlbåd [’sailbɔːð̞] respektive tajnö [’tˢainə]. Ögonblick øjeblik uttalas åjjblick [’ʌɪ̯bliɡ̊]. Nyckel nøgle uttalas nåjjle [’nʌɪ̯le]. Lök løg blir låjj [’lʌ:ɪ̯].

Vokalöppningar efter /r/

Vokalerna /i/ och /æ/ sänks ofta när de står efter ett /r/. Rosta riste (som i risted løg på korven) uttalas rästö [’ʁæstə]. En (tids-) frist stavas som på svenska men uttalas fräst [’fʁæst]. Präst præst respektive idrott idræt uttalas prast [’pʁast] respektive idratt [’iːdʁat].

Diftonger orsakade av ett följande /r/

Som redan nämnts i texten om reduktion uttalas ändelsen –er närmast som å [ɔ]. I andra fall, när /r/ står efter en annan vokal än /e/, uppstår en diftong, som vi kan beskriva som en blandning av den skrivna vokalen och det efterföljande å-ludet. Där der uttalas däå [d̥æɔ]. Hjort hjorte uttalas jåådö [’jɔːd̥ə]. Ärtor ærter blir nästan till äädö [’æ:ɔd̥ɔ]. Smör smør och göra gøre uttalas smöå [’smœ̞:ɔ] respektive göå [’gœ̞:ɔ].

Diftonger orsakade av /v/

Bortsett från när det står först i ord, signalerar bokstaven /v/ en diftong som slutar på ett ljud påminnande om /w/ i engelskan. Sova sove uttalas följdaktligen närmast såw [’sʌ:wə]. Trädgård have uttalas närmast häw [’hæ:wə].

Diftonger orsakade av /g/

Ett /g/ mellan två vokaler kan i vissa sammanhang uttalas som engelskans /w/ och leda till en diftong: språket sproget uttalas sproued [‘sb̥ʁʌʊ̯əð̞ˠ̠].

 

Svårigheter med uttalet av danska vokaler – i bokstavordning

 

A


Bokstaven /a/ uttalas ibland med öppnare, ibland med mer sluten mun, men förstås i princip alltid enkelt av svenskar.

 

E


Uttalet av /e/ är nog det som orsakar störst svårigheter för svenskar, men det som vi upplever som konstigt är förhållandevis regelbundet. Lär man sig att känna igen uttalet av de obetonade ändelserna –er respektive –e (se min text om reduktion) förbättrar man avsevärt sin förståelse. Ytterligare hjälp får man genom reglerna om vokalöppning och diftongering här ovan.

I

Bokstaven /i/ uttalas ofta som på svenska. Som nämnts ovan, kan i öppnas till /e/ eller till och med /ä/, när vokalljudet är kort (se vokalöppning ovan).

O

Bokstaven /a/ uttalas närmast som vår svenska långa /å/ – i vissa sammanhang öppnare, i andra med mer rundad, sluten mun - men det förstås i princip alltid av svenskar.

U

Bokstaven /u/ uttalas närmast som vårt svenska långa /o/. Uttalet blir egentligen bara klurigt när det som kort vokal går mot /å/, enligt ovan nämnd vokalöppning.

Y

Danskars uttal av /y/ kan svenskar uppfatta som svårt när det vid kort vokal går mot /ö/, enligt ovan nämnd vokalöppning.

Ä

Uttalet av /æ/ kan när vokalen är kort gå mot /a/ enligt reglerna för vokalöppning enligt ovan. Ljudet av /ä/ blir också öppnare när det diftongeras före ett /r/.

Ö

Uttalet av /ø/ kan när vokalen är kort gå mot /å/, enligt reglerna för vokalöppning enligt ovan. Samma öppning kan vi höra när /ö/ diftongeras före ett /r/.

Å

Bokstaven /å/ kan uttalas öppnare eller mer sluten, men bör inte orsaka några svårigheter för svenskar.

Lite tröst: Språkvetarna uppfattar mer än vanliga danskar

I somras lyssnade min kusin och jag till ett antal ord som hennes danske man läste upp för oss. Målet var att vi skulle höra ett flertal olika ö-ljud. Att vi två svenskar bara lyckades uppfatta ett fåtal varianter må vara hänt. Intressantare var att även vår danske vän hade svårt att förstå skillnaderna. Lite elakt kan man nog säga att fascinationen för danskans många vokalljud kanske i första hand frodas bland språkforskare. Samtidigt är det nog så att det är just sådan minimala skillnader som danskar tränar sig på att registrera. De behöver ju någonting alternativt att bygga förståelse på när språket sakta förlorar de ljud som är så viktiga i svenska och norska, nämligen konsonanterna. Mer om dessa följer i nästa artikel.

- - -

*Som jämförelse kan nämnas att norska dialekter normalt har 18 monoftonger och 6 diftonger. Rikssvenskan har 17 till18 monoftonger och saknar diftonger. I många svenska dialekter ser det naturligtvis annorlunda ut och som exempel vill jag nämna gotländskan, eftersom man där har behållit svenskans historiska diftonger.

- - -
Mina tidigare artiklar om det danska språket: 

Skillnader mellan danska och norska i skrift – en infografik 
Lär dig förstå talad danska - introduktion (del 1)
Lär dig förstå talad danska - trots reduktion (del 2)
Lär dig förstå talad danksa - stöt/stød (del 3)

- - -

Källor:

Sunday, 4 September 2016

SWE: Lär dig förstå talad danska: stöt (stød)

Enligt en krönika ska en svensk biskop redan år 1554 ha uttryckt sin irritation över att danskarna tryckte fram orden ”som om de försökte hosta”. Kommentaren avslöjar å ena sidan minst hur länge danskarna har talat med stød men också hur störande detta så karaktäristiska drag kan uppfattas i svenska öron.

Stöten är viktig i danskan: det är i princip bara detta språkfenomen som skiljer uttalet av gul [gulˀ] (med stöt) från guld [gul] (utan stöt). Detsamma gäller för skillnaden mellan anden (fågeln) som uttalas ['andˀen] (med stöt) och pronomenet annan anden som uttalas ['anden] (utan stöt). Vi kan också titta på substantivet löpare løber [ˈløːb̥ɔ] (utan stöt) gentemot verbet springer/löper løber [ˈløːˀb̥ɔ] (med stöt). Bönder bønder har stød, medan bönor bønner uttalas på samma sätt men utan stöt.

För den som vill prata felfri danska är alltså stöten absolut avgörande. Nöjer man sig med att ”bara” förstå danska - alltså inte tala språket aktivt – blir allt mycket enklare. För att vi ska förstå om någon pratar om en gul sak eller om något av guld är de facto sammanhanget viktigare än de enskilda språkljuden.

Kvarstår alltså att bli bekväm med detta hostljud, förlåt stöten. För min egen acceptans av det har två förklaringar varit avgörande: den första handlar om ljudet som sådant, den andra om dess ursrpung.

Bääähähä och Cockney butter ...eller smör från Eskilstuna 


Den danska stöten uttalas ofta (inte minst i Köpenhamn) genom en fullständig stängning av stämbanden. Vi har inte det ljudet i svenskan men kan uppfatta det t.ex. i hur man med engelsk Cockney-dialekt ersätter ljudet /t/ med en fullständig glottisstöt när man säger butter. De som kan spanska känner igen det i hur bokstaven /s/ ersätts av en stämbandsstängning när man uttalar España med andlusisk dialekt.

Vi kan alla uttala detta. Om vi härmar ett får – bäähähä – hörs det tydligt, vilket är anledningen till att vi använder bokstaven h för att beskriva bräkljudet. Bräker vi utan att stänga stämbanden helt får vi ett mer knarrande ljud. I vissa danska dialekter är det snarast så stöten uttalas och då har vi faktiskt direkta paralleller i svenskan. Prova att härma svensktalande i gnällbältet, t.ex. genom att säga smör med en Eskilstuna-knarr på slutet. Det uppstår en förträngning mellan stämbanden, men de stängs inte helt.

Historisk koppling till musikalisk accent


Den danska stöten kan kännas främmande om man inte beaktar ett fenomen som bland de germanska språken är unikt för svenskan och norskan: vår musikaliska accent. På svenska är det denna (och bara denna) som skiljer uttalet av stegen (the steps) och anden (the duck) – båda med akut accent – från stegen (the ladder) och anden (the spirit) – de senare med grav accent.

Skandinaviska ursprunglingen enstaviga ord som steg och and har akut accent på svenska och norska och uttalas följdaktligen på danska med stöt. Däremot uttalas skandinaviska ord som historiskt hade två staveler utan stöt på danska.

Tyvärr kompliceras denna enkla princip av det faktum att alla skandinaviska språk har ett antal ord som fick sin accent när de var enstaviga och sedan har behållit denna fastän de senare har blivit tvåstaviga. Historiskt hette det inte sitter utan sitr. Därför har det danska ordet sidder stöt.

För att ytterligare försvåra förutsägbarheten finns det på danska också enstaviga ord där stöten är det enda betydelseskiljande elementet. Exempel på detta finner vi i en jämföresle av vän ven [vɛn] (utan stöt) med vänd (imperativen av verbet vända) vend [vɛnˀ] (med stöt). Om ni vill lära er att tala perfekt danska kan det sista exemplet förklaras genom den moderna danskans regler för när stöt kan uppstå (s.k. stødbasis).

Skilj stöt från betoning 


Precis som den musikaliska accenten i svenskan och norskan, måste man skilja danskans stöt från betoning. Exempel på danska ord som hålls isär genom betoning – alltså inte genom stöten - har vi i billigast billigst [ˈb̥ilisd̥] och bilist [b̥iˈlisd̥] (det senare ordet både skrivs och betonas som på svenska).

Gilla läget! 


Sammanfattningsvis: Sluta störa er på danskans stöt. Om ni vill förkorta er väg till att förstå talad danska ska ni fokusera på likheterna mellan språket. Gilla läget! :) Och lägg förresten märke till att ordet stød uttalas utan stöt.

- - -
Ett antal bra videor om danksans stöt hittar ni här: Dansk udtale 1, 2, 3 

- - -
Mina tidigare artiklar om det danska språket: 
Skillnader mellan danska och norska i skrift – en infografik 
Lär dig förstå talad danska - introduktion (del 1)
Lär dig förstå talad danska - trots reduktion (del 2)

- - -
Källor: 
Danska – Grundbog i dansk for studerende ved svenske universiteter; Købmand Petersen, Bjarne; BOD Books on Demand, 2012; sid. 152-153. 
Eskilstuna at the tonal key to Danish; Tomas Rind, Stockholm University 
Snacka skandinaviska; Lindgren, Birgitta / Havaas, Anitha; Prodicta, 2012; sid. 24. 
Wikipedia på svenska: stød 
Wikipedia på danska: stød (sproglyd) 
Wikipedia på engelska: stød, Danish language, Comparison of Norwegian Bokmål and Standard Danish

Sunday, 28 August 2016

SWE: Lär dig förstå talad danska – trots reduktion

Reduktion ger otydligare uttal 

Det är ett faktum att den talade danskan har ändrats markant under 1900-talet. Danskarna utelämnar allt fler stavelser eller ljud när de inte är betonade eller när de står i slutet av ord. Detta fenomen kallar språkforskarna för reduktion och det avlägsnar steg för steg danskan från de båda andra skandinaviska språken. Tydligen behöver man inte gå längre tillbaka än till 1960-talet för att hitta filmer där språket låter mer skandinaviskt än idag.

Ibland flyter orden faktiskt samman. I modern danska görs ingen uttalsskillnad mellan läkare læger (pluralis) och en lärare lærer (singularis). Båda orden uttalas ungefär lääå [ˈlæ:ɔ].

Misströsta bara lite grand 

Det är lätt att misströsta men det finns en räddning: förändringarna och försvagningarna av det danska uttalet följer vissa regler. Här följer en presentation av dem som jag anser viktigast.

Ändelsen –a blev –e och föll sedan i många fall bort 

Att ett kort /e/ i obetonad ställning får ett ljud som går mot svenskans ö (mer korrekt [ə]) är ett fenomen som finns i många språk. Man brukar kalla detta vokalljud för schwa.

Liksom i danskan har den urskandinaviska ändelsen -a även i norskan blivit till -e, men den uttalas också på detta sätt. I danskan däremot har den reducerats till schwa, vilket påverkar bl. a. grundformen (infinitiven) för alla verb. Tala tale uttalas alltså tälö æ:lə].

I vissa fall har det gått så långt att ändelsen inte uttalas alls. Med ordet haka hage som exempel kan man tänka sig hur utvecklingen har skett i stegen: haka – hagö – häjö – häö- hää. När talaren behåller en ändelse på slutet blir dagens uttal ungefär hääö [ˈhæ:ə], men samma ord uttalar många danskar hää [ˈhæ:].

Alternativt: ändelsen –a blev –e och sedan assimilerad 

I danskan är ovan nämnt schwa så svagt att det hos många talare helt förlorar sitt ursprungliga färg om det uttalsmässigt kommer efter en annan vokal. Man säger att ljudet assimileras (anpassas).

Det är därför som orden för vardagsrum stue kan uttalas stuu [ˈsd̥uːu] (jämför med svenskans stuga) och flicka pige kan låta som pii [ˈpʰiːi].

När /r/ blir en vokal 

Vissa svenskar retar sig på danska (och sydsvenska!) tungrots-r. Det bör man genast sluta med om man vill förstå danska. Betydligt mer främmande för oss är de många fall där de danska r-ljuden snarast har blivit en vokal; en så kallad vokoid. Tillsammans med en föregående vokal bildar denna vokoid en diftong. Detta påverkar bland annat den i alla skandinaviska språk så vanliga ändelsen -er. Ordet kyrkor kirker är ett bra exempel eftersom vokoiden dyker upp två gånger. Uttalet är kiökö [ˈkʰiɔkʰəɔ].

Bland våra svenska dialekter ser man ett liknande fenomen runt min hemstad Halmstad. Likt i danskan ersätts i dessa positioner r-ljudet av diftonger. Kyrkor blir hos oss kyökoö [ˈɕyːəkuːə].

En av två konsonanter faller bort 

I många danska ord ser man hur bokstavskombinationer som -ld- och –nd- förenklas till ett enda ljud; -ll- respektive -nn-. Detta gör att verbet vilja vilje och adjektivet vilda vilde båda uttalas som ville [ˈvilə].

Köpenhamnsdialekt i stället för riksdanska 

Reduktion finns också i svenska och norska, men i danskan saknas den motkraft som vi har i rikssvenska respektive resp. standardöstnorska. Rigsdansk främjas inte längre i media och trängs därför ut av modern köpenhamnsdialekt. Den senare är vår sinnebild för den ”grötiga” danskan, eftersom obetonade stavelser här försvinner i ännu högre grad än i andra dialekter. Om köpenhamnare säger något som vi uppfattar som Ka du gi m n ka är det svårt för en svensk att förstå att det är ”Kan du give mig en kage?” som de säger. Verbformen kan uttalas på samma sätt som den önskade kakan.

Skriftspråket som bro 

Vill du lära dig att "höra" de danska ord som döljer sig bakom reduktionen, anser jag att det hjälper om man regelbundet läser danska. Sannolikt är det därför som norrmän generellt är bättre på vårt grannspråk än vi svenskar – deras bokmål är ju mycket mer likt danskan.

Tycker man sig höra man uu [ˈuːu] där man som svensk förväntar sig ordet vecka blir man naturligtvis förvirrad. Vet man att ordet skrivs uge (på norskt bokmål uke) blir det hela betydligt enklare.

I kommande artiklar ska jag fördjupa mig i danska vokal- respektive konsonantljud. Först ska vi dock se närmre på ett unikt ljudfenomen som svenskar har stört sig på i århundrande: den danska stöten.

- - -
Jag har aldrig läst danska vid universitet, så alla förslag till förbätringar av denna text (inte minst den fonetiska skriften) är varmt välkomna. 

- - -
Mina tidigare artiklar om det danska språket: 
Skillnader mellan danska och norska i skrift – en infografik 
Lär dig förstå talad danska - introduktion

- - -
Källor: 
Snacka skandinaviska; Lindgren, Birgitta / Havaas, Anitha; Prodicta, 2012; sid. 24. 
Danska – Grundbog i dansk for studerende ved svenske universiteter; Købmand Petersen, Bjarne; BOD Books on Demand, 2012; sid. 18,-19, 129-137 och 230-235.
Fonetik og fonologi af Ruben Schachtenhaufen, ph.d.
Wikipedia på engelska: Danish phonology

Sunday, 21 August 2016

SWE: Lär dig förstå talad danska – introduktion


Jag börjar med ett avslöjande: Efter tre år i Schweiz är det mycket lättare för mig att förstå schweizertyska än danska. Genom mitt engagemang på Nordiska Roddföreningen i Zürich påminns jag varje vecka om denna svaghet. Danskan känns väldigt svår trots att jag växte upp i Halmstad, en stad med dansk historia, där vi hade tillgång till dansk TV (detta var ju långt före Internet...). Må vara att vi sydsvenskar har mindre problem än den genomsnittlige stockholmaren, men vad hjälper det när vi de facto är pinsamt svaga på vårt grannspråk?

Därför ska jag i ett antal texter försöka att göra danskan mer lättillgänglig för svenskar (och kanske också för norrmän). Har kommer en introduktion, darefter följer artiklar om reduktion, den danska stöten samt vokal- och diftong- respektive konsonantljuden.

Skillnaden är allt annat än en liten detalj

Låt mig från början understryka det självklara. Hade en någorlunda stor del av danskarna uttalat sitt språk så som många norrmän i Oslo talar norska, skulle vi ha en helt annan språksituation i Skandinavien. En stor fördel med standardøstnorsk – liksom med rikssvenska - är att modernt uttal till stor del har anpassats till hur ord skrivs. Visst finns det skillnader i våra skandinaviska skriftspråk men de präglas av stor systematik och man kan därför enkelt lära sig dem. Med utgångspunkt i ett talspråk som påminner om skriftspråket underlättas inlärningen, inte minst för oss vuxna. Relativt snart kan man därför anta de utmaningar som dialekter innebär.

Här skiljer sig dock danskan från övriga skandinaviska språk. I samtliga danska dialekter ligger våra dagars uttal väldigt långt från det skrivna ordet. Det handlar alltså inte om någon liten detalj.

Val av fonetisk skrift 

Att danskt uttal inte är enkelt bekräftas i mina ögon av att man har skapat en egen ljudhärmande (fonetisk) skrift. Den heter Dania och anses bättre förklara unikt danska drag, så som vissa /r/- och vokalljud samt stöten. Samtidigt hävdar många att Dania mer lättförståeligt för dem som inte studerar språk som vetenskap.

Min egen erfarenhet är att Dania inte upplevs som intuitivt av svenskar. Av denna anledning väljer jag att använda mig av det internationella fonetiska alfabetet, IPA, och kompletterar detta med försök till en egen ljudskrift, med utgångspunkt i rikssvenskt uttal. Hur danskar säger annorlunda anderledes kommer jag följdaktligen att förklara med annålets (IPA: [ˈɑnɔˌleːð̩s]), men lägger inte till Dania-versionen [ˈαnɹ̩ˌleːḍs].

Vore lösningen en stavningsreform?

Det finns krafter i Danmark som vill genomföra en stavningsreform för att öka överensstämmelsen mellan skriftspråket och modernt danskt uttal. Sannolikt skulle detta göra det lättare för danska barn att börja skriva. Studier visar att dessa faktiskt behöver längre tid för att lära sig orden i sitt språk. Från mitt perspektiv - alltså en svensk som vill lära mig att förstå danska – vore detta katastrofalt. Det skulle skapa en enorm klyfta mellan, å ena sidan, svenskan och norskan och, å den andra, danskan. Danskt uttal är redan en tillräckligt stor utmaning om vi vill kunna kommunicera med varandra på skandinaviska. Förlorar vi skriftspråket återstår bara vår gemensamma språkhistoria.

Det får räcka med att förstå!

Det ska erkännas att jag ursprungligen hade för avsikt att lära mig att tala danska. ”Det fixar du snabbt, du som kan så många språk”, var mina vänners reaktion. Efter att ha öppnat den fösta läroboken har jag dock snabbt begränsat mig. Redan ordet Danmark avslöjar varför: här finns två korta /a/-ljud, men de uttalas inte på samma sätt. Inte undra på att landet heter Denmark på engelska och Dänemark på tyska. Vill man lära sig att prata felfri danska måste man lära sig dessa ljud, i många fall ord för ord. Nöjer man sig med att förstå danska bättre blir vägen till målet avsevärt kortare. Det är inom det sistnämnda som jag har målsättningen att vara till hjälp.

Härnäst följer, som sagt, en artikel om dansk reduktion. Håll till godo.

- - -
Jag har aldrig läst danska vid universitetet, så alla förslag till förbättringar av denna text är varmt välkomna.

- - -
Tidigare relaterade texter: Skillnader mellan danska och norska i skrift – en infografik

- - -
English version

- - -
Källor: